Restaurang Rosen och sjuttitalet
Jag måste börja med att säga att jag inte alls är förtjust i sjuttiotalet. Jag tycker det mesta retro-modet är skitfult och jag är ju född på sjuttiotalet så jag är inte det minsta nostalgisk om det årtiondet.
Restaurang Rosen på Rosenlundsgatan i närheten av Mariatorget är känns som om den försvann in i en liten kvantmekanisk ficka i tiden för trettio år sen och har inte ändrats ett dugg sen dess. Lokalen i sig ger mig känslan av en skolmatsal från när jag var liten och maten de serverar är från samma era. Men jag kan inte låta bli att älska stället. Jag tycker det är helt underbart med ett ställe som gör sin sak och verkligen skiter i vad som är modernt eller inte
Sen är maten riktigt bra. För ett par månader sedan bjöd jag mamma på lunch och av någon anledning så hamnade vi på Rosen. Det vi åt var klassiskt dillkött med kokt potatis och pepparot och mamma var helt lyrisk, klassisk svensk mat som knappt går att hitta någon annan stans. Sen var det ju lite extra skoj att mamma kunde prata både tyska och finska med ägaren. Så nu senast när jag och mamma skulle äta lunch så hamnade vi på Rosen igen, tyvärr var det inte dillkött den här gången, jag tror de serverar det på onsdagar, men mamma fick något annat som hon var riktigt nöjd med ändå. Själv tog jag en schweizerschnizel med rejält med ost, gott.
Så, ja, Rosen är egentligen så fel som det kan bli för mig, men något gör att jag verkligen gillar stället ändå. Jag kommer helt klart äta lunch där fler gånger, förmodligen i sällskap med lilla mamma.